Exploderande koögon och missade läroplansmoment
En berättelse om hur man inte alltid lär sig det man ska i skolan och hur den åländska ön Lilla Lökskär får fungera som labbsal.
Min NO-lärare på högstadiet hette Sivert och var bara ett par år ifrån pensionsålder. Men ärligt, han såg ut att vara 80+.
Jag minns att han försökte intressera oss för vad olika fågelarter hette. Han ledde ut oss i skogen invid Tallbackaskolan där jag gick och hyssjade oss. Vi viskade om varandra, upptagna av sociala intriger. Ville vi inte veta vilka fåglar vi hörde, så att vi kunde berätta om dem för våra barn en gång i framtiden?!
Svar nej.
En dag skulle vi dissekera koögon. Jag var vid tillfället vegetarian och vägrade att ens gå in i labbsalen, utan satt i korridoren utanför i den kritvita, urtrista stillheten. Efter tio minuter kom hela klassen utramlandes ur klassrummet, i ett sorl av äckel. Minst två rusade raka vägen till toaletterna och kräktes.
Koögonen hade exploderat i micron. Labbsalen stank. Jag skrattade så jag grät.
Sivert mumlade generat samtidigt som han städade upp röran. Även erfarna, engagerade gamla lärare kan agera ogenomtänkt ibland. Koögonen var ännu lite frusna; de hade förvarats i lärrarummets frys i väntan på denna niornas biologilektion. Så han skulle tina dem lite i micron. Det höll de inte för.
Vi fick aldrig dissekera något. Jag vet än idag inte hur ett koöga ser ut inuti.
Men jag vet hur fiskar ser ut inuti, eftersom jag är uppvuxen i norrbottnisk jägar- och fiskarsläkt. Har rensat mycket fjällröding i mina dar.
Min fjortonåring har inte det. Men imorgon ska han få dissekera fisk och lära sig ett och annat, för imorgon är vi ett gäng hemundervisade föräldrar som släpar ut våra barn till Folkhälsans ö Lilla Lökskär, där någon kunnig person kommer lära dem det.
Istället för en labbsal ska vi alltså vistas i Ålands fantastiska skärgård. Vädersajten yr.no utlovar tretton grader i skuggan och sol. När ungarna är klara med läroplansmomentet ‘dissekera fisk’ kan de bada om de vill.
Jag hoppas fiskarna är tinade.